Kids136

Varför ska det vara så jävla jobbigt att gå vidare?
Känslorna är helt i kaos, jag vill så gärna släppa taget o gå vidare, älska någon annan, men har en känsla i mig som gör att skulle ja se honom skulle ja suga mig fast som en sugpropp runt hans hals o aldrig släppa taget.
Sörja, det ska man göra. O gråter de gör jag. Gråter för att jag inte har min älskade vid min sida nå mer, gråter för allt.. Sörjer både dom bra o dom dåliga sidorna, men det är så svårt!
Kan som inte riktigt släppa fasten jag vill. Känner mig så ensam...
Fan att livet ska vara så svårt!

Hade en sån härlig dröm i natt, drömde att ja var hur frisk som helst o var på en långpromenad o tittade på den fina naturen. Sen mysade ja me en karl som ja är lite förälskad i.. o me mysa mena ja mysa, låg o kramades, tittade på varandra o de var bara gull..
Sen vakna ja upp..... :( Sjuk som bara den, ingen man vid min sida... Kändes rätt jävligt... :(

Usch... Ingen barnvakt, näsan rinner, huvet bultar... Tycker lite synd om mig själv just nu... :(
Nu sitter vi o tittar på boxning på Tv.. Dricker en varm kopp hunungste.
Lär  påpeka att exet lugnat ner sig lite så de e ju iaf skönt.. 

Kram

Helt utan förvarning så får jag ett samtal från mitt ex, han är trött. Jag med svarar jag yrt i luren, då slänger han på!
Får ett sms: jag behöver härifrån nu!!
Jag ringer upp, han säger åt mig att jag är en känslokall ******* o han fattar inte varför han ringde i från första början... Sen slänger han på luren igen!

Här har jag inte gjort annat än att försökt hjälpa honom, ja ringer läkare åt honom då han inte mår bra, jag fixar så att hans vänner är där för honom för att hans stolthet står ivägen för att fråga själv.
Jag håller mig borta för att inte göra honom påmind om min existens, jag är snäll i telefon då han ringer o jag har kört slut på mig HELT för honom.
O som tack för det är jag känslokall, den Mest känslokalla människa han nånsin träffat.
Vad gör jag för fel?

Hur jag än försöker så duger det inte, jag gör det bästa jag kan! Ena stunden är han såååå tacksam o rar, andra stunden spyr han bara på mig.

Jag förstår ingenting! Är de så här de är, så här de ska vara?
Jag går itu i massa bitar o får mer o mer svårt att plocka upp dom efter mig. Hittar inte platserna dom ska sitta, blir till en hög me små Tessbitar överallt.. Jag behöver vara hel för mina barn! Varför måste det vara så svårt?

Idag bär det iväg till Norrland men en vän. 6 timmars bilresa (inget man försöker tänka på) Men de blir kul hoppas ja. Då man väl kommit dit iaf. =)
Ska dit på nåt som heter Urkult, ska tydligen va kul, sen skulle de utöver de kulta bli lite fiske, promenader o njuta av omgivningarna. Ska bli såååå skönt att komma hemmifrån, nu är jag barnledig o då tänker ja inte tillbringa tiden hemma! Ska städa som en tok idag så allt e klart tills ja åker, så ja får komma hem till ett välstädat o fint hem.
Så nu, på med skurhandskar o städa, städa, städa.

Kram