TesS & Kids136

Ria var här o målade, det vart några tavlor som vart klara, o några som är på god väg. =)


   

Så här såg det ut efter några timmar av målande o kaffedrickande. =)

Sen åkte jag iväg till gubben min o myste o tog lååång härlig sovmorgon idag.

Jag trodde ja var över honom! Jag var till o med GLAD för att han träffat en ny tjej, hon verkar jättetrevlig o han är så mysig med henne.

Men så kommer de! Ångest, ilska... JAG ska ju ha allt det där med honom, inte hon! Det är ju mig han ska älska o visa upp, inte hon! Det är vi som har barn ihop, inte dom. Det är vi som ska vara med varandra!!

Jag vill vara honom nära, känna den kärlek dom känner.

O jag som hade ett bra förhållande, nej då, då går jag o dumpar honom, min stackars fina nya karl. För HAN!

Vad är det om!?

Varför kan jag inte bara vara lycklig, som jag trodde att jag var. De här är verkligen en smäll på käften.

Jag har ju sett dom tillsammans, jag har vetat hur länge dom träffats, jag har varit glad att han äntligen hittat en fin tjej att vara med.

Men allt som försegår i mitt huvud är hur jag vill förstöra mellan dom (som att det skulle bli bättre) o om man tänker tillbaka så har vi inte haft det bra. Nånsin... Så varför skulle de bli de nu?! O särskilt om jag gör något dumt.. Inte det bästa sättet att börja om i ett förhållande.

Jag vill skrika, HÅLL OM MIG! ÄLSKA MIG!

Men ut kommer bara tårar, ilska, hämdtankar.

Jag vill ju inte att han ska lämna henne för mig, för vi kommer aldrig få det bra tillsammans, inte efter all skit vi gått igenom, all avundsjuka o usch...

Och varför kunde ja inte be min nya att hålla om mig, älska mig? Varför ska nya förhållanden skrämma mig så?

Jag vill ju bara vara glad, glad för min o barnens skull, glad för mitt ex, glad för de mesta. Som ja brukade vara.

Varför är jag så ledsen? Varför har jag dessa hemska tankar!?

Fick till o med för mig att jag skulle köra ihjäl mig då jag var ute o åkte, fick lov att parkera på en sidoväg, där satt jag o grät i nästan en timme. För vad? Varför?

Jag vill inte vara denna hemska, svartsjuka människa. Jag vill släppa taget! Jag TRODDE verkligen att jag hade gjort de. Annars hade jag inte involverat mig i ett nytt förhållande.

Varför ska jag känna dom här känslorna, som ja trodde jag för länge sen hade släppt.

Varför ska dom komma nu?

Han säger åt mig; gå o lägg dig ska du se att det blir bättre då du sovit lite. Jag fräser åt honom, slänger igen bildörren o går in. Tar mig en cider o sätter mig här vid datorn.

Varför ska de bli bättre av att gå o lägga sig? Jag tänker plåga mig själv med dom här tankarna, jag tänker tvinga mig att inse att DET GÖR ONT att gå vidare, det gör ont att släppa taget om någon man älskar. Det gör ont att inse att det inte kommer bli vi två.

Tänker känna känslan tills det brinner i mig, tänker känna hur ont det gör att släppa någon. Tänker gråta tills tårarna inte vill komma nå mer o jag tänker hata till jag inser att det inte finns mer hat. Tänker känna, känna på alla dessa känslor tills jag inser hur det är. Jag tänker bli glad igen.